Denna transkribering och summering är gjord av AI. Därför kan innehåll saknas samt blivit justerat. Lyssna därför alltid på podden för att korrekt innehåll.
I detta avsnitt
- Vägen till botten: En personlig berättelse om spelmissbruk och hemlöshet.
- Den mentala dimman och känslan av att utvecklingen stannat av.
- Spelbolagens ansvar och kryphålen i den svenska spellagen.
- Varningssignaler att se upp för och vikten av att våga be om hjälp.
Välkommen till Tiltad
Hej och välkommen till Tiltad, en podd om spelmissbruk. Den här podden handlar om mig och mitt missbruk. Om du som lyssnar mår dåligt av att höra om detta, stäng av eller lyssna med någon som du litar på.
Jag heter Henrik, är 41 år gammal och jag är spelmissbrukare – eller problemspelare, som man också kan kalla det. Mitt missbruk har kostat mig mycket, inte bara i form av skulder och ekonomiska problem. Det värsta är relationerna med människor och ensamheten.
Jag startar den här podden för att jag vill få ur mig det jag har inom mig, och jag hoppas att det kan hjälpa någon där ute som befinner sig i samma situation att ta tag i sina problem och inte hamna där jag är idag.
Egentligen kommer den här podden fungera så att jag sätter på inspelningen och sedan pratar jag. Jag har dock gjort en form av idé för att det ska bli sammanhängande och inte bara vara en massa pladder. Min hjärna fungerar lite som en hög med post-it-lappar. Man tar en lapp där det står någonting, men efter ett tag blir det tråkigt, så då dyker man in i högen och tar något annat att prata om. Det är lite så jag funkar. Jag kan sitta jättekonsentrerad med någonting, och helt plötsligt börja tänka på något helt annat och koncentrera mig på det. Den här podden kommer nog att fungera lite så, men jag har skrivit ner stolpar inför varje avsnitt för att det ska bli något sammanhang.
Det är också viktigt att veta att jag trycker på ”record” och sedan pratar. Jag kommer inte att redigera, ta bort eller lägga till någonting. Vi spelar in, vi stoppar och det är dagens avsnitt. Jag vill inte att vi ska redigera ut saker.
När jag blev avhyst
Jag heter Henrik och den här podden heter Tiltad. Varför finns den här podden, och hur kom den till? Jag har levt med ett spelmissbruk sedan 2007, 2008 eller kanske 2009. För lite drygt två månader sedan blev jag avhyst från min lägenhet och hade ingenstans att ta vägen. Det var då man nådde botten.
Så där stod jag en dag på gatan. Jag visste ju att jag skulle bli avhyst. Till slut stod jag där med en väska på ryggen med lite saker, en väska i handen med ett par hörlurar och en keps på huvudet. Det var allt jag ägde och hade. Jag hade ingenstans att ta vägen, och i oktober 2025 kan man säga att jag verkligen nådde botten.
Och varför startar jag den här podden nu? Jag vill inte att andra människor ska hamna där. Det är därför jag vill berätta min historia.
Fångad i en mental dimma
Allting är ganska rörigt. När man har hållit på med spel så länge som jag har gjort blir hjärnan som en enda stor mos. Jag har glömt saker, jag minns inte saker och allt är bara en enda jävla röra. Det är bara dimmigt i huvudet och man kan inte ta sig ur den där dimman. Det är nog det absolut värsta. Det är så otroligt jobbigt att vara fast i den här konstanta dimman hela tiden, som du inte kan ta dig ur. Du har den här konstanta stressen och pressen.
Huvudet är bara tungt. Du sover inte. Du ser inte längre än näsan räcker, utan du är fast i den där dimman, i det här moset. Så jag vill berätta min historia, men min hjärna är trött, så jag minns inte allt och det är rörigt. Jag ska försöka berätta så mycket jag kan, och jag hoppas att stolparna till varje avsnitt kan hjälpa mig att komma ihåg saker.
Jag är ingen hjärnforskare, men det är väl så en hjärna fungerar efter flera år av missbruk, oavsett vilken typ det är. Psykiska påfrestningar, fysiska påfrestningar, stress, oro, sömnsvårigheter. Jag skulle så gärna vilja ta mig ur den här jävla dimmigheten. Jag tror jag befinner mig där än idag. Jag saknar känslan jag hade för flera år sedan, när man levde i nuet, hjärnan var frisk, man var glad och inte stressad, pressad, trött eller mådde dåligt.
En utveckling som stannade av
Jag vill ha tillbaka den 20-åriga Henrik, som var en glad kille som hade vänner, som gjorde saker och som levde livet. Det känns som att jag har stått stilla i utvecklingen sedan spelmissbruket tog över. På något sätt känner jag mig som samma kille som jag var när det tog över vid 24, 25, 26 års ålder. Psykiskt har jag inte utvecklats sedan dess, utan jag känner mig som samma kille i huvudet. Det är ett problem, för jag är inte 25 längre, även om jag tänker att jag är det. Hela min utveckling har stannat av.
Jag borde inte vara samma person idag som jag var för 15-17 år sedan, men det är jag. Min hjärna har varit så fylld med skit att jag inte har kunnat utvecklas som person. Såklart har jag lärt mig saker på vägen, som hur jag förlorade mitt företag, och det kommer jag berätta mer om. Men personlighetsmässigt är jag typ samma person, och det ska jag inte vara. Det är för att min hjärna inte har kunnat utvecklas.
Det är hemskt, egentligen. Det är hemskt.
Spelbolagens cyniska system
Vad vill jag med den här podden då? Spelmissbruk tas inte riktigt på allvar i Sverige 2025. Jag är trött på att vi inte pratar om detta. Jag vill inte att någon annan ska hamna där jag är. Jag vill att det här samhällsproblemet ska börja tas på allvar. Staten tog ju fram spellagen 2019 för att hjälpa och skydda sådana som mig. I den lagen finns något som heter omsorgsplikt, för att såna som jag inte ska hamna där jag är idag. Men det funkar inte.
Det funkar så att spelbolagen kör slut på sina kunder. När deras femåriga licens går ut startar de bara ett nytt bolag för att slippa ta ansvar. Och så kan de köra skiten ur sina kunder igen. Det här är någonting vi kommer återkomma till i framtida avsnitt. Ni som är ute på nätet och kanske hobbyspelar har säkert sett det de senaste månaderna. Helt plötsligt måste du skapa ett nytt konto hos Unibet, Betsson och andra bolag. Det är bara för att de ska kunna lägga ner sitt tidigare bolag, starta ett nytt och köra skiten ur sina kunder i fem år till.
Spellagen som skulle skydda problemspelare skiter man i. Spelbolagen tar noll ansvar. Det viktigaste för dem är att tjäna pengar. Om någon måste dö på vägen spelar ingen roll, det finns ju fler människor. Så jävla cyniskt, tragiskt och sjukt att lagstiftarna i Sverige inte tar det här på allvar. Spelbolagen får förelägganden och får betala böter, men det är en droppe i havet för dem. Jag har för mig att ATG fick en bot på 6 miljoner kronor, men de plussar ju miljarder på ett år. 6 miljoner är ingenting. Det kanske inte ens var 6 miljoner; de kanske överklagade och fick ner summan. Googla på det, ATG dom vite, så får ni svaret. Men det är inga pengar för dem, så de kan fortsätta köra slut på sina kunder.
Det är så sjukt att man kan kringgå lagen så systematiskt utan att något görs åt det. Varför får man plötsligt ett mejl om att skapa ett nytt konto? Det är bara för att de ska kunna starta ett nytt bolag, frånsäga sig sitt ansvar och mjölka oss på pengar. Och det här får fortsätta framför våra ögon. Förlåt att jag svär, men jag blir så frustrerad att ingen gör något. Och så sitter såna som jag här med skulder upp till ögonen, krossade drömmar, förlorade relationer, tappad kontakt med barnen och riktigt mörka tankar. Men det spelar väl ingen roll, pengarna ska in.
Positivt är dock att ganska många har satt sig på Spelpaus, vilket är väldigt bra. Men sen finns det ju en grå marknad där man fortfarande kan spela. Det är något vi också kan återkomma till. Men det är hos problemspelarna som spelbolagen tjänar sina pengar. Så varför skulle de ta ansvar och stänga av en sån som mig? Det enda de bryr sig om är pengar. Hälsa och liv är ingenting för dem.
Sanningen, även när den är ful
Så, varför den här podden och vad kan du som lyssnar förvänta dig? Jag kommer att berätta sanningen, även när den är ful. Jag kommer berätta min historia så gott jag kan. Framöver hoppas jag kunna bjuda in gäster, människor som kanske inte sitter i samma situation men som brinner för att såna som jag ska få någon form av rättvisa. Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända, jag bara kör och hoppas att någon vill lyssna.
Jag kommer inte undanhålla någonting. Jag kommer spela in, trycka på play, prata och gråta. Det kommer att bli några riktigt tunga avsnitt framöver, tror jag. Men jag vill inte undanhålla något nu.
Våga be om hjälp
Jag har flytt så länge nu. Jag har haft huvudet i sanden, flytt från verkligheten och förlorat relationer. Jag vill bara prata och vara öppen. Jag hoppas att ni vill lyssna. Om det finns någon där ute som är i samma situation som jag eller känner att det här håller på att gå åt helvete: gör inte som jag. Stoppa inte huvudet i sanden. Förstör inte dina relationer. Ta tag i det, be om hjälp. Våga be om hjälp av bara någon. Bli inte som jag. Det är mitt råd. Börja inte spela, bli inte som jag.
Jag hoppas att det här kan hjälpa någon. Eller om du har någon i din närhet som plötsligt uppvisar konstiga beteendemönster. En kompis som alltid brukade hänga på men som plötsligt säger nej till saker och aldrig vill träffas – det är en varningssignal. Någon i din närhet som konstant är trött. Prata med den människan. Det kan såklart vara andra saker, men om du vet att de har pratat om spel, betting, poker, casino eller att tjäna pengar – prata med dem. Känner du att du inte kan göra det själv, ta med en annan kompis. Var två. Prata. Hjälp den människan. Man ska inte tvinga någon, men ingen av oss ska hamna här.
Det här var startskottet och första avsnittet av Tiltad. Som du hör stakar jag mig ibland, men jag kommer inte att klippa. Du får leva med det. Det här kommer inte vara en polerad, perfekt podd, utan det kommer vara jag och min mikrofon. Och framöver hoppas jag som sagt att jag kan få in relevanta gäster.
Skammen och tabut kring spelmissbruk
Om du känner igen dig i det jag har sagt, kom ihåg: du är inte ensam. Ta hjälp. Jag vet, man skäms. Jag skäms. Spelmissbruk är fult. Alkohol- och drogmissbruk är såklart inte vackert, men det är något speciellt med spelmissbruket som är så otroligt skam- och tabubelagt, just för att det har med pengar att göra. Vårt samhälle har blivit så cyniskt.
När mitt spelmissbruk började, runt 2007-2010, fanns spelmissbruk knappt. Jag försökte ta hjälp men blev inte riktigt förstådd. Jag minns att jag pratade med någon typ av KBT-behandlare eller terapeut som var kunnig inom alkoholmissbruk, men det stämde inte riktigt in på mig. Jag kände mig inte förstådd eller lyssnad på. De visste inte riktigt vad de skulle säga.
Så jag stoppade huvudet i sanden. Jag flydde mina känslor och ville bara försvinna. Och det blev bara värre och värre. Gör inte så. Har du problem, stäng inte in dig. Tro inte att problemen försvinner. Öppna upp, ta hjälp, prata med någon, vem som helst. Jag önskar att jag bara hade pratat med mina vänner och inte skämts. Jag har skrivit öppet om mitt spelproblem på sociala medier, och då märker man att personer man trodde var vänner bara försvinner.
Det kommer att hända dig också. Folk kommer att säga upp bekantskapen eller bara skita i dig. Men jag lovar dig att det finns några där ute som bryr sig. De människorna som försvinner är inga riktiga vänner ändå. När jag öppnade upp mig var det personer jag trodde var mina vänner som bara slutade höra av sig. Inte ens ett meddelande. Då vet man att det inte var riktiga vänner.
Min familjesituation är också komplicerad, så jag hade inte riktigt någon familj att ta hjälp av heller. Vi kan återkomma till det i ett annat avsnitt.
Här finns hjälp att få
Känner du igen dig? Har du tagit lån för att spela? Känner du att du inte har råd att betala hyran? Börjar du få skulder eller låna av kompisar? Då är du där. Ta hjälp. Det är inte värt det, tro mig. Det kommer vara några tuffa år, men det är värt det. Du har bara ett liv. Pengar kan man alltid tjäna, men du har bara ett liv.
Glöm inte att du har Spelpaus.se för att stänga av dig från spelsajter i Sverige. Du som spelar, är anhörig eller medberoende, har Stödlinjen på 020-81 91 00. Har du mörka tankar och känner att du inte vill leva längre, då har du Mind på 90101. Och är det akut, ring alltid 112.
Hej då, så hörs vi i nästa avsnitt.